Gasning (gasinblandning) inom processteknik

Gasning innebär att gaser förs in i en vätska. Det har två syften: en befintlig eller löst gas ersätts med en annan, eller gas tillförs så att aeroba fermentationer eller gas-vätskereaktioner kan äga rum. Avgörande är en stor fasgränsyta mellan vätska och gas.

Bieffekter vid gasning

Tillförd gas kan bilda skum, separera blandningar och skapa skjuvkrafter genom uppstigande luftbubblor. Därigenom kan produkten separera eller viktiga innehållsämnen förstöras. Därför är omrörarens geometri särskilt viktig, och omrörningen måste planeras in från början.

Gasströmmen ska delas upp i så många små bubblor som möjligt. Vid fermentationer får skjuvenergin dock inte förstöra cellkulturerna.

Användningsområden

• Bioteknik: Vid fermentation av aeroba cellkulturer måste syrehalt, pH-värde, temperatur, densitet och systemtryck övervakas
• Skum måste undvikas eftersom det sätter igen frånluftsfiltren och produkt kan läcka ut
• Ändå måste omröraren fördela näringsämnen och kulturer jämnt
• Avloppsvattenrening: Här är processen lättare att hantera och används i stor industriell skala, kombinerad med fysikaliska, biologiska och kemiska steg

Motsatsen är avgasning. Vi ger er gärna råd om båda processerna.

Fler processer

Vanliga frågor om gasning

Vad menas med gasning?

Att föra in gaser i en vätska – till exempel för att ersätta en löst gas med en annan eller för att möjliggöra aeroba fermentationer och gas-vätskereaktioner.

Vad är viktigt för en effektiv gasning?

En så stor fasgränsyta som möjligt mellan gas och vätska, dvs. många små gasbubblor – utan att skjuvenergin skadar känsliga cellkulturer.

Vilka bieffekter kan gasning ha?

Skumbildning, separation och skjuvkrafter från uppstigande bubblor, som kan få produkten att separera eller skada innehållsämnen. Därför är omrörarens geometri särskilt viktig.

Var används gasning?

Framför allt inom bioteknik vid fermentation av aeroba cellkulturer samt i stor industriell skala vid avloppsvattenrening.